fuck you fucking bitch

Vi var 90tals-disco och vår publik bestod till mesta dels av indiekids. Och av någon konstig anledning kändes det inte helt rätt på Hugo's i Uppsala den långfredagskvällen. Kanske efter några öl tänkte man och drack en drink. Men ike! Det kändes konstigt ändå och jag tror inte det var för att ölen tog slut eller för att vi var de enda icke-rökarna där. Vi var annars ganska lika. Blyga, självmordsbenägna (den röda stämpeln på vristen) och egentligen gillade vi alla samma musik fast det liksom inte riktigt gick fram. Men mest vare nog för att vi kände att vi passerat en söta indie/twee-stilen och kände (precis som på café caozzZ) att om vi bara varit där tidigare i våra liv hade allt varit perfekt och vi skulle ha njutit lika mycket som dom andra.

Men skulle vi verkligen det?
Jag gillar mode och trender och har nog ingen stil egentligen. Och ja, jag återkommer till behaviorismen (psykologisk teori PSA) som förövrigt dödat allt jag trott på. För vi är djur, missbildade raser, maskiner om någon vill...men framförallt inte unika!! Så ja, jag påverkas, ni påverkas, alla påverkas!!! så vi blir ändå en och samma till slut. Så inget behövdes egentligen förklaras eller sägas, vi var lika. STILL!